Intervju med Michael Alonzo – STHLM NGR gör comeback | FESTIVALPHOTO
Intervju med Michael Alonzo – STHLM NGR gör comeback |
||
 Efter decennier av tystnad återvänder ett av Sveriges mest omtalade punkband till scenen. I en exklusiv intervju berättar Michael Alonzo om varför STHLM NGR – tidigare Stockholms Negrer – väljer att återuppstå just nu, varför namnet ändrats, och om den historiska upprättelsen bandet nyligen fått. Det handlar om musik, politik, konstnärlig frihet och den svenska punkens historia – och framtid. En ärlig och laddad inblick i ett band som väckte debatt då, och fortfarande berör. Läs hela intervjun för att få veta mer om turnén, relationen till KSMB och varför scenen fortfarande är Michaels hem. Vad motiverade er att återvända till scenen med STHLM NGR efter så många år? Jag fick höra att vi förekom i ett symposium på södertörns högskola om musik och politik på 80 talet. Professor Simon Sorgenfrei hade valt att studera just Stockholms Negrer (STHLM NGR) och menade att Brutal Disciplin var den första tematiska skivan i Sverige, och troligen även den första kuturella manifestationen alla kategorier mot inhemsk rasism. Vi beskrevs i ett kulturhistoriskt perspektiv som det första svenska musikgruppen och skivan och alltså troligen även den första kulturella händelsen som satte fingret på Svensk rasism. (Jag vill dock lägga till att det har förekommit böcker som beskriver rasism mot samer, romer, judar etc tidigare och jag kan förställa mig att t.ex. Samisk konst har skildrat den inhemska rasismen) Men hur som helst så var detta en stor upprättelse för bandet och mig personligen. Symposiumet kommer även att mynna ut i en avhandling som kommer nästa år. STHLM NGR fick mycket negativa reaktioner när vi var aktiva, våra skivor förbjöds av t.ex. Konsum (nu Coop) att säljas i hela landet. Det dåvarande bidragsfinansierade nätverket som hjälpte musikgrupper att turnera förbjöd oss att spela i hela norra Sverige. Vi fick inte bara dåliga recensioner, utan journalister, både från radio och tidningar skrev till mig och uttryckte sin avsmak. Det är intressant att när vi nu får veta att vi var först att kritisera Sverige för vår inhemska rasism. Var det det som retade så många? Jag har fått höra förklaringar som att det var för att våra texter missförstods och att de var så grova texter? Jag undrar varför andra band som uppmanade till att skjuta en polis, eller att gud ska hängas, eller den uppsjö av band som beskrev sexuella övergrepp, uppmanade till drogmissbruk och våld mot olika individer och grupper inte ansågs så grova så de förbjöds? Dessa andra musikgrupper hade journalister och konsertorganisationer en överslätande översyn med, antingen ansåg man att det bara var pubertalt skämtande som inte betydde det de sjöng eller så var det uttryck för den Svenska stolta rätten där alla får uttrycka sin politiska åsikt. Men det gällde inte oss? När vi nu får bekräftat att vi var först med att kritisera Sverige för inhemsk rasism, och förbjöds och baktalades, och det var representanter för majoritetssverige som bannade oss. Ja… Så det är en stor revansch för oss och för alla de som älskade oss och alla som fortsatt att älska oss. Vi hade rätt hela tiden, det tog ett halvt liv att få rätt. Så dra åt helvete alla ni som öste skit över oss, nu fattar alla varför. Så det ska bli jätte roligt att få spela igen. Vilken skön upprättelse och att kanske äntligen kunna gå vidare med en rak rygg. Men finns det nu även planer på att spela in nytt material eller är fokus främst på era tidigare låtar? Vi tänker bara repa in allt gammalt, men det vore jätte kul att släppa en eller två nya låtar. Vi får se. Jag har ideer till vad de ska handla om. Låter spännande och hoppas det blir av då. Men vad är det som ligger bakom beslutet att byta namn till STHLM NGR? Tiderna har förändrats, jag står för att vi heter Stockholms Negrer, men samhällsklimatet har förändrats och så även Sveriges befolkning, så med respekt för grupper som utsätts för diskriminering så vill jag inte använda ord som sårar. Jag tänker även på att det nu finns massor av barn och unga som inte vet någonting om vad vi står för som kan ta väldigt illa upp och kanske till och med bli rädda. Det är ju tvärt om mot vad vi vill uppnå. Men har ni upplevt reaktionerna på namnbytet från både gamla fans och nya lyssnare? Och tror du att namnbytet har påverkat bandets identitet eller budskap på något sätt? Nej, tror inte det. Kanske finns de som vill att vi ska reta alla helt utan anledning, men då har de inte fattat någonting. Men det kanske finns de som inte fattar att det är samma band, jag vet inte. Okej, nä det är inte så lätt att hålla reda på vad alla tycker och tänker. Men hur skulle du beskriva Stockholms Negrers musikaliska stil och budskap under 1980-talet? Fritt konstnärligt, ironiskt och tankeväckande. Provocerande för de privilegierade. Vilka teman och influenser präglade era texter och musik då? OJ, Temat var ju genomgående antirasim med focus på den Svenska inhemska rasismen mot invandrade grupper. Influenser var allt vi kom över, andra punkband som Dead Kennedys, reklam för porrfilmen Brutal Disciplin som vi såg i tobaksaffären i Vaxholm, Malcolm X, RnB och soul från 60 talet, alla rocklåter någon i bandet tyckte var bra, videofilmer, andra världskrigets propaganda, min far och mina kusiner i Italien. Det var varierande influenser, precis som det ska vara tycker jag. Men hur ser du på bandets plats i den svenska punkhistorien? Vi är bäst. Vi kommer aldrig att få det erkännandet för vi är för långt från majoritetssveriges kultur och kritikerkår, så de kommer hylla andra. Just därför att vi mest och bäst. Men vi börjar få ett erkännande nu, men det är av seriösa forskare, inte av kultur tyckoproffsen. Men det är ju något steg i rätt rikting och skönt för er med kan jag tycka. Berätta gärna lite om hur arbetet bakom dokumentär filmen "Stockholms negrer" om bandet som släpptes -86 såg ut? De kom efter att ha sett oss uppträda på gärdet och frågade om de fick göra en film. De sa att syftet va att visa i framtiden att det fanns de som tyckte och sa det jag sa, redan då. Sen filmade de när de ville på konserter och vi gjorde en intervju på ett pilsnerfik i Hornstull. Vad ser du som nästa steg för STHLM NGR efter den här turnén? Vi packar ihop för gott. Kanske gör någon enstaka grej om tio år eller så, men det här är allt vi gör. Okej, då gäller det att vara med för de fans som inte vill missa er med andra ord. Du spelar ju också i KSMB, så när kommer man få se det live igen? KSMB kommer att spela 26 Juli på Rockaway Beach i Bollnäs. KSMB är en annan grej, mycket närmare hjärtat. Steppan och jag har stått bredvid varandra på scenen ända sedan vi gick på gymnasiet, det är ett helt liv. Vi har funnits där vid många olika vändningar i livet. Sånt blir bara viktigare och viktigare. Så KSMB kommer alltid att komma först. Det är mitt hem. Jag fröstår och jag tänkte att du kan reda ut en gång för alla vad bandnamnet KSMB står för? Kurt Sunes Med Berit. Vi ville låta som ett dansband. Vi fick en fråga att spela på Spanska klubben på nyårsafton. Vi ville så gärna ha ett riktigt gig så vi tänkte att vi säger att vi heter Kurt Sunes Med Berit, vi fick giget och vi hade skitkul. De älskade våra klantiga försök att vara rockband. Men senare när vi fick frågan om vi ville spela på fritidsgårdar kunde vi ju fan inte heta Kurt Sunes Med Berit, så då snodde vi Tom Robinson Band idén att göra en förkortning, de kallade sig TRB så vi blev KSMB. Det var skönt att vi alla fick veta nu och det var en intressant berättelse som kanske inte alla känner till? Men hur har din syn på musik och punkkulturen förändrats över åren? Jag lyssnar nästan bara på Italiensk musik, tycker om deras texter. Men tycker om att gå och kolla på unga nya band, men tröttnar ganska fort, brukar gå efter 6-7 låtar, inte för att de är dåliga, och det är kul att se dom, men det räcker med lite. Var och såg Sticky Baby i går, skit bra. Jag gillar den tidiga punkkulturen, mest den amerikanska, den är råare och inte lika teatral. Sen älskar jag punkens livsfilosofi att du behöver inte kunna för att göra, gör bara. Du behöver inte få lov av någon. Om ingen vill ha dig, så boka dig själv, gör filmen själv, ha konstutställning själv. Fuck them, och skit i vad alla tycker, konst är att göra för du måste, om alla förståsigpåare hatar eller skrattar åt dig är det antagligen bra. Så fort man gör något för att andra ska gilla det är det inte konst längre, då är det en produkt du tillverkar. Och nuförtiden hatar jag att repa, det är som ett jobb, men att stå på scenen älskar jag bara mer och mer. Det är mitt liv, att stå på scenen är mitt liv. Jag tror dom flesta kreativa människor tänker och är så som du just beskrev. Och finns det några unga band eller artister idag som du tycker för vidare arvet från den svenska punken? Massor, både musikaliskt när det gäller rockmusiken i attityd och stil, men kanske ännu mer i hip hopens texter om verkligheten. Jag tror också att punken eller musiken över lag, och det kommer nog aldrig att dö får man hoppas. Du får gärna avsluta denna intervju med några ord. Det är så kul att va en sån som oss! |
||
| Writer: Grimgoth | ||
|
I don't have Facebook
|
||
